Glastak

Krossa glastaket!

Det brukar sägas att visserligen kan kvinnor få jobb i ledande roller idag, men det begränsar sig till de allra lägsta positionerna, projektledare och kanske enhetschef, men uppåt så är det stopp, detta används bland annat som motivation till varför vi behöver kvotera bolagsstyrelser och som konkret exempel på hur långt vi har kvar i jämställdhetsarbetet.

Nyfiken på hur det faktiskt ligger till valde jag att undersöka frågan. Jag valde specifikt att kolla på hur det är för ingenjörer i branschen, dels för att det är en hyfsat homogen grupp och dels för att jag råkar ha tillgång till statistik på området via mitt fackförbunds lönedatabas.

Nog verkar glastaket finnas där, om vi inkluderar mellanchef så finns det i databasen över 9000 kvinnor i ledande roller på lägre nivå, men under 400 på högre nivåer. Det är inte svårt att se varför många kvinnor i karriären känner lågt hopp om att gå vidare. Jämför vi dessutom könsfördelningen så ser man också stora skillnader, kvinnorna är knappt 17% på samma höga positioner.

Vad gör vi åt detta? Hur kan vi ge mer hopp till kvinnor i karriären? Hur krossar vi glastaket? Jag har sett kurser events och föreningar som jobbar stenhårt på uppdraget. Men jag kan glädja er om att jag har en enklare lösning, en som jag kan bistå med redan i detta inlägg. Se över siffrorna.

Siffrorna ovan må vara sanna. Men att det är svårt att få en hög ledande position är knappast unik för kvinnor. Det är helt enkelt så att ju högre position desto färre är det som innehar den. Så visserligen, det är sant att det finns ett glastak, men det drabbar alla, såväl kvinnor som män.

Fördelningen då? Ja, det råkar vara färre kvinnor som söker till ingenjörsutbildningar. På lägsta nivå, kallad specialist, är det ungefär 19% kvinnor. Faktum är att om man jämför könsfördelningen i hela branschen så är proportionen kvinnor i ledande roller högre än för specialister. ( 29% vs 19%) Så om något, vill du leda: skaffa bröst och bli ingenjör!

Könsfördelning

Avvikande grupp är VD-posterna, där endast 12% är kvinnor. Det är helt klart en underrepresentation jämfört med branschen, men att tala om glastak är att gå lite väl långt. Det kan också tilläggas att mer än hälften är äldre än 50 år i vilken grupp det också är en mindre, om än inte proportionerligt så, andel kvinnor.

Varför är det här viktigt då? Ja, kvoteringsfrågan må vara principiellt viktig på sina sätt, men det är ju en extremt liten grupp som ens är i åtanke för att sitta i bolagsstyrelser, de flesta, såväl män som kvinnor, kommer inte i närheten, så definitivt inte det.

Det viktiga med att krossa myten om glastaket är att den riskerar att bli en självuppfyllande profetia. Om alla kvinnor går runt i tron om att de är chanslösa att få en befordran, kommer de orka och våga försöka? Under en föreläsning på Industriell Ekonomi var det en föreläsare som nämnde glastaket och spred vidare myten, det som hände då var uppfriskande. En tjej i salen med 250 elever protesterade, hon ville inte acceptera att man säger sådant inför en grupp bestående av nästan 100 potentiella framtida chefer, för hur ska de då känna inför karriären om de går i tron att de på förhand är dömda att inte ta sig någonvart?

Myten om glastaket bör krossas och vi bör istället sprida bilden av kvinnor som minst lika framgångsrika som männen. Det är en viktig pusselbit i att de sista spåren av en kvinnonedsättande världssyn hinner utplånas lagom till att min generation går mot pension.