Jag hade tänkt skriva detta i tidigare semesterinlägget men något kom ivägen, tror det var att läsa reddit eller något, men bättre sent än aldrig som det så fint heter.
Efter att jag och Malin hade njutit av solen i en vecka hade vi blott någon dag hemma innan vi skulle upp till mina föräldrar i hälsingland. Där fick vi vända termometern uppochner om vi skulle få några 20 grader. Eftersom vintern hemma i linköping hittils hade varit av karaktären lång, kall och mörk höst, så hade vi givetvis inte tänkt på att lite köldtåliga vinterkläder skulle kunna vara en bra ide att ta med. Så vi försökte hålla oss inne så gott det gick.
Istället så passade jag och min syster TM på att klä granen som hade inhämtats tidigareunder dagen från närmsta skog, som sig bör. Det visate sig att jag och TM hade liknande estetiska beaktanden gällandes granar. Så vi kom överens om att hålla oss till vita, gula och röda kulor som vi placerade så jämnt vi kunde.
Dagen efter letade jag och Malin fram lite kläder som vi kunde låna. De skyddade ganska bra mot kyland men hade kanske inte världens bästa passform. Det var ett ganska bra tag sedan jag hade upplevt en sån där riktigt bitande, torr kyla. I Linköping är jag mer van vid en mildare, fuktig, kyla som myger sig in i kläderna. Det var faktiskt lite härligt att känna på. Kanske inte minst på grund av det alldeles lagom tjocka gnistrande snötäcket som täckte landskapet. Jag tog självklart med mig kameran. Det visade sig att mitt teleobjektiv kom väl till pass, även om det bet lite i fingrarna när jag skulle byta mellan det och det vanliga.
Hemhem i sann vinteranda.
Sen var det dags att tända granen och öppna paket. Paketöppnandet går dock ganska snabbt hos min familj då vi för några år sedan bestämde oss för att inte utbyta julklappar mellan vuxna. Inräknat syskon, halvsyskon och föräldrar så blev det ganska mycket att stå i. Det brukar bli lite småsaker som ges ändå bara för att det är kul att öppna paket. Sägs att julen ska vara kommercialismens högtid, det är väl en tradition jag inte har så mycket emot att frångå.
Sen hann vi också med den obligatoriska pulkaturen. Malin var fortfarande frusen från promenaden, men jag, Milva, och hennes kompis, tog på oss alla kläder vi hittade och gav oss ut i närmsta pulkabacke.
Det blev inte så mycket skrivet, men jag behövde ju en ursäkt för att visa det fantastiska landskapet. Så här kommer några bilder till.
