Programmering kan ändra ditt barns liv — lär dig varför!

Jag och Malin har engagerat oss lite som volontärer i Kodcentrum, en förening som introducerar barn mellan 9 och 13 år till programmering. Vårt engagemang började egentligen som en tanke om hur många flickor aldrig ens ställs inför valet för huruvida teknik och programmering är något för dem. På något vis får många för sig att det inte är något för dem. Det är tråkigt eftersom det dels skapar en monokultur inom mjukvarubranschen som säkerligen inte är produktiv, men också för att så många som skulle kunnat få uppleva en fantastisk karriär med goda arbetsvillkor, bra löner och trevliga och sociala arbetsplatser inte får det.

Kodcentrum är inte riktat enbart mot flickor, och det märks på de sökande att det fortfarande finns starka normer redan vid tidiga åldrar, men givetvis kan även pojkar behöva inspiration för att börja med programmering. Behovet av programmerare är knappast minskande överlag. Förhoppningen är att det ska bli en jämnare fördelning på deltagarna över tid. Där har ni som föräldrar en stor roll, fundera på om era barn inte skulle kunna upptäcka att programmering kan vara något för dem. Det behöver inte ens vara ett uttryck för ett teknikintresse, programmering handlar om att skapa något. Kolla till exempel på  demoscenen, där kodning används för att göra fantastiska små kortfilmer.

Det allra bästa vore förstås om programmering var något alla introducerades till via grundskolan. Jag har läst om sådana tankar i såväl Finland som Storbritannien, men i Sverige har diskussionen varit desto tystare. Jag tror att många tänker sig att programmering som något specialiserat, som kärnfysik, sociologi eller neurologi, och då är det ju ändå ganska rimligt om man inte tycker att det behöver introduceras så tidigt. Alla ska ju inte växa upp till att bli programmerare.

Eller ska de inte det? Jag tror att fler och fler kommer ha användning av programmering utan att bära titeln. Redan idag märks det inom akademin och forskningen att man har nytta av programmeringskunskaper för att skriva simuleringar eller analysera resultat av experiment. Jag vet att min mamma som jobbar inom äldreomsorgen, kanske den plats där mjukvaruutveckling känns som mest främmande, ändå använder, ibland ganska avancerade, kalkylark för att bygga scheman på deras avdelning. Det finns många mindre uppgifter som kan automatiseras men som inte är stora nog att det är värt att anställa en dedikerad programmerare för att göra.

Fast, det är framtiden, finns det inga fördelar för barnet, som barn? Ja om inte annat så är det roligt och kreativt att programmera. Barnet kan skriva egna spel, program eller varför inte demos som ovan?.

Kod är dock inte bara något som kan användas för att skapa program. Kunskap inom programmering kan ha potential att förbättra förmågan att förstå andra ämnen. Att lära sig koda är lite som att lära sig ytterligare ett språk, fast betydligt lättare. Att lära sig ytterligare språk har i sin tur visat sig ha positiva effekter på inlärningen. Själva konstruktionen av språk kan dessutom ha en effekt på hur bra barnet lär sig ett ämne, t.ex. har studier visat på en skillnad i förmågan att lära sig räkna i bas 10 baserat på om man pratar kinesiska eller engelska. Där engelskan har ett mer komplicerat system, likt svenskans, med elva, tolv, tjugo istället för kinesiskans konsekventa system som motsvarar att vi skulle säga tio-ett, tio-två, två-tio, två-tio-ett.

Rent intuitivt är det inte heller så främmande tanke att det är lättare att lära sig något som enkelt kan uttryckas inom språket. Jag har inte sett studier som visar på att samma effekt finns för programmeringsspråk, men utifrån min personliga erfarenhet har programmeringen hjälpt mig avsevärt, inte minst i att förstå matematiska koncept som funktioner och algebra. Det man kan göra med programmeringsspråk, som är betydligt svårare i talspråk, är att uttrycka sig logiskt konsekvent och entydigt. Det blir också betydligt lättare att uttrycka komplexa samband, eftersom de kan delas upp i mindre delproblem, och inte minst så kan man uttrycka algoritmer och “tankerecept” på ett klart och tydligt sätt.

Inom kognitiv utveckling används begreppet Strategi för att beskriva de mentala operationer som medvetet utförs för att lösa ett problem. Man har också visat på att barn som får hjälp med att lära sig strategier får en snabbare kunskapsutveckling inom åtminstone matematiska ämnen. Ändå förekommer sådan undervisning ganska sällan i skolan, där en del lärare inte lär ut användande av strategier över huvud taget.

Där kan programmeringen komma in i bilden, ett mjukvaruprogram är ju operationer som medvetet utförs av en dator för att lösa ett problem. Om en människa kör programmet i huvudet har det ju därmed blivit just en strategi. Till exempel skulle man kunna beskriva en strategi för att utvärdera argumentation som i bilden ovan.

Jag tror att programmeringsundervisning för barn skulle kunna föra med sig många positiva effekter på deras inlärning. En gemensam bas som bygger på kunskap om programspråk skulle kunna göra kommunikationen mycket tydligare och lättare att ta till sig. Programspråk och psuedokod skulle kunna användas för att beskriva strategier och algoritmer som används inom andra ämnen.

3 knep som MAI inte vill att du ska känna till.

Alla som läser ett ingenjörsprogram har någon gång fått möta den Matematiska Institutionen (MAI). De som ser som sitt syfte att inte släppa igenom någon student oskadd. Med tentor där 50-70% kuggande är de den enskilt största källan till eftersläpande tentor. Men bekom deras tentor finns en hemlighet som gör det lätt att klara dem även om de byter ut det typtal som varit på alla tentor förutom just den idag. Läs mer nedan för 5 knep som kan göra dina tentaskrivningar till en dans jämfört med den stenstötning du är van vid.

Continue reading 3 knep som MAI inte vill att du ska känna till.

Dold kunskap

 

Under de senaste åren har min hobby varit att plugga. Egentligen började det redan innan examen. Efter en funderare kom jag fram till att det jag gör i vardagen för att det är kul och för att träffa folk, det är att plugga. Det jag gillar bäst med att studera är att känna hur jag lär mig mer och kan mer över tiden. Det är som att spela World of Warcraft eller Candy Crush fast det jag samlar är kunskap och inte poäng, eller, kanske lite poäng också. Steget från XP i WoW till högskolepoäng i studentportalen är inte så långt.KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Många ser studier som en nödvändig passage till det jobb de vill ha. Ofta räknar de inte med att använda särskilt mycket av det de lärt sig i skolan, “den riktiga kunskapen får man i arbetslivet ändå”. Skulle kunskapen ändå vara användbar, hur många kommer ihåg det de läste i någon kurs för fem år sedan? Jag skulle personligen inte kunna redogöra för mycket av kursen “Användbara system” som jag läste 2008. De lilla fragment jag minns skulle kunna sammanfattas på en sida text.

Continue reading Dold kunskap

JPK-modellen

När jag var liten så pratades det ibland om barnen i Afrika. Vuxna menade på att jag inte ska klaga över att jag måste äta ärtsoppa till pannkakorna, tänk på barnen i Afrika, de är minsann glada om de ens får mat för dagen! Självklart tog jag det inte riktigt på allvar, ärtsoppan blir inte godare bara för att det finns barn som inte ens får ärtsoppa till mat. Men någonstans så tog iden fäste, tänk på barnen i Afrika.

När jag senare i livet började leva på studiemedel låg tanken kvar. Jag såg mig som rik. Ja, de flesta brukar kanske inte acceptera att 8-9 tkr i månaden skulle kunna klassas som rik. Bedömningarna brukar gå från “det går inte att leva på” till “det är knapert med det går”. Några skulle nog sträcka sig till att kalla det att vara fattig. Fattig är intressant i sammanhanget. Det man menar då är att det finns ett begrepp som heter relativ fattigdom. Det innebär att du kanske inte i absoluta belopp har lite pengar, men jämfört med din omgivning, dina föräldrar, kompisen som blev svetsare, din storebror, jämfört med dem är du fattig.

Continue reading JPK-modellen

Kommunikation

Jag är ingen designer, men ibland får jag möjlighet att leka en. Det blir oftast inte perfekt, men ändå udden bättre än vad gemene man kan åstadkomma. Ibland framgår det inte varför jag gör som jag gör till den jag designar för. En sådan diskussion gav mig anledning att motivera. Nedan kommer en renskriven variant av det svar jag gav. Målet för diskussionen var utformningen av en broschyr som skulle skickas till alla hushåll i en mindre kommun. Specifikt gällde det baksidan som med 50% chans är det första som mottagaren ser.

Continue reading Kommunikation