När jag var liten så pratades det ibland om barnen i Afrika. Vuxna menade på att jag inte ska klaga över att jag måste äta ärtsoppa till pannkakorna, tänk på barnen i Afrika, de är minsann glada om de ens får mat för dagen! Självklart tog jag det inte riktigt på allvar, ärtsoppan blir inte godare bara för att det finns barn som inte ens får ärtsoppa till mat. Men någonstans så tog iden fäste, tänk på barnen i Afrika.
När jag senare i livet började leva på studiemedel låg tanken kvar. Jag såg mig som rik. Ja, de flesta brukar kanske inte acceptera att 8-9 tkr i månaden skulle kunna klassas som rik. Bedömningarna brukar gå från “det går inte att leva på” till “det är knapert med det går”. Några skulle nog sträcka sig till att kalla det att vara fattig. Fattig är intressant i sammanhanget. Det man menar då är att det finns ett begrepp som heter relativ fattigdom. Det innebär att du kanske inte i absoluta belopp har lite pengar, men jämfört med din omgivning, dina föräldrar, kompisen som blev svetsare, din storebror, jämfört med dem är du fattig.
Men jag tänkte på människorna i Afrika, jag tänkte på människorna i Sverige för tvåhundra år sedan, jag tänkte på människor över hela världen som från dag till dag inte vet om de kommer få mat i magen. Jag tänkte på hur FN definierade fattigdom till en inkomst på mindre en tia om dagen. Jag kunde inte se mig som fattig. Jag såg mig som rik, rik eftersom jag kunde äta mat varje dag, varierad mat därtill. Rik för att jag hade råd att bo i en lägenhet, helt själv därtill. Rik eftersom jag efter att ha betalat mat och hyra faktiskt hade råd att köpa nya kläder och tom. gå på bio då och då. Allt detta placerade mig i en liten minoritet av världens befolkning idag och historiskt.
Med andra ord, tänk er att jag hade fått åka tillbaka i tiden tvåhundra år. Med min standard, vilka skulle jag kunna jämföra mig med? Drängarna som slet på åkrarna och fick leva på det bonden gav dem, eller med de rika i samhället? Min bestämda uppfattning är än i dag att faktiskt fattigdom är extremt sällsynt i Sverige idag, det finns många som lider av olika skäl. Men sann fattigdom drabbar väldigt få.
Men, jag hade klasskompisar, som trots att jag såg dem som precis lika rika som mig, ofta fick slut på pengar i slutet av månaden. Jag hade bekanta, med riktig lön, som trots att de fick betydligt mer än rika mig, ändå på något vis lyckades ha det svårt att få allt att gå ihop i slutet av månaden. Han man sett lyxfällan vet man lösningen, skapa en budget, och håll den! Räkna ut exakt vad du får lägga på mat, skor, kläder, nöjen, resor osv. sen håller man den. Just att hålla budgetar är inte alltid helt enkelt dock. Det som ofta händer är att det blir lite finare mat i början av månaden, kanske blir det lite restaurangbesök tom. Sen i slutet av månaden, ja visst kan det finnas pengar kvar på kontot, men inte i matbudgeten, så det blir till att leva på nudlar.
Ok, så det blev inte helt bra. Lösningen är förstås att planera bättre. Steg ett vara att skapa en budget, steg två är att göra den mer detaljerad. Kanske planera in att den 5:e den 17:e och den 23:e så blir det restaurangbesök, exakt specificera vilka maträtter som ska lagas varje dag så går det att räkna ut att pengarna räcker till.
Men vem orkar det? Ja, definitivt inte jag. så jag har aldrig levt på en budget, men mina pengar har ändå alltid räckt till. När jag hade som minst pengar så hade jag en annan strategi: JPK-modellen. JPK-modellen är en lat modell. Dvs. den kräver inga detaljplaner, utan bara heuristiker. Grundtanken är att mat i första hand fyller en huvudfunktion: Ge energi nog för kroppen att överleva med bibehållen fysik. Det är också den mest kostsamma delen, så det är den som är mest lämpat att optimera på.
- Räkna ut hur mycket energi du behöver per dag.
- Bestäm ungefär hur mycket maten ska få kosta per dag
- Köp i första hand matvaror vars Joule Per Krona är högt nog för att kunna täcka energibehovet givet matkostnaden.
- Komplettera med sunt förnuft och köp grönsaker och tillbehör med dålig JPK, men med viktiga näringsämnen, var inte korkad…
När jag använde modellen var mitt riktmärke 50 kr per dag. Grundergitillskottet kom från basvaror som pasta, ris, potatis osv. Det visar sig nämligen att JPK-värdet är riktigt bra för sådana varor, detta tom utan att behöva köpa eldorado. Så bra att det finns gott om marginal kvar. Den marginalen använde jag för att kunna komplettera med kött och grönsaker. Även om jag även där förstås minimerade kostnaden.
Müsli innehåller 1.5MJ/100gram och kan kosta ca 24kr/750g. Med energibehov på 10MJ blir dagskostnaden ca 21 kr om man lever på enbart müsli.
I början krävde det lite räknande för att beräkna vilken JPK som gällde för varje vara.Eller, egentligen räknade jag faktiskt ut vad 10 MJ av varan, dvs. ca en dagsranson kostar. allt under 50 kr kunde jag köpa hur mycket jag ville av. Allt över 50 kr höll jag ner inköpen av. När jag väl hade analyserat kostnaden för alla vanliga livsmedel var det busenkelt att hålla mig till min estimerade månadskostnad av matinköp. Det gick fort att avgöra vilka matvaror som var lyx (kött och grönsaker) och vilka som ledde till lägre månadskostnad (potatis, pasta, ris).
Så mitt tips till den som lever på begränsad ekonomi och känner sig fattig. använd JPK-modellen!